Alla hjärtans dag!
Skolan slutar tidigt, solen skiner och snön ligger vit och skimrande över marken. Jag känner en varm hand som kramar om min och jag blir varm i hela kroppen. Jag tittar upp mot den blå himlen och ler, så otroligt lycklig. Jag skrattar lätt innan jag öppnar ögonen. Återigen sitter jag ensam på bussen, en dag som vilken annan, men nu känns stämningen i luften igen. Den där överdrivet gulliga rosaröda dimman som har fått alla par att få fjärilar i magen. Helt plötsligt har alla återigen blivit nykära och är lyckligare än någonsin.
Skoluniform för en trivsammare miljö?
Jag befinner mig i matsalen mitt under lunchrusningen, där stressade, glada och högljudda elever passerar mitt bord en efter en. Efter att ha granskat alla elever inser jag att alla grupper i skolan utmärker sig för den största delen genom sin klädsel. Att tillhöra en viss grupp innebär oftast att man ska tillhöra en viss klädstil. Skolans elever delas, precis som olika stereotyper i samhället, in i olika grupper baserade på ytligheter och vilka sorters kläder de bär.
The Blind Eye - an empty look on humanity
As I was on my way home, by 6 pm, after a long stressful day at school, I was - as usual - using the public metro system. The doors of the train opened at St: Eriksplan, a man wearing a simple jacket and a dirty pair of trousers got on. In his hand was a grocery bag filled with what seemed to be the most basic food supply a household can get. All in all, the man seemed like the average hard working citizen who assumingly cares for his family and completes the family’s most necessary needs from the modest salary he gets. I was sitting in one of the four-seats behind his seat, but facing him. As the train stopped by Rådmansgatan I saw the man get up and approach the doors, ready to continue his journey elsewhere. But as he got up, a little bag with bread fell out of the grocery bag.
